Så var det då bestämt. Och liksom
klarlagt. Att jag är en idealist. Och jag får tacka och bocka. För det är en
vacker komplimang. Har jag bestämt mig för, efter nattens funderingar. Ty, jag
har ett patos, en brinnande rättviseiver, som jag omfamnar mitt görande och
verkande i, utan några som helst baktankar och krav på erkännande. Ja, jag är
en idealist. Och en realistisk optimist.
Jag talar ut hjärtat. Skriver ur
hjärtat. Jag gör det utan några mål för ögonen om att göra karriär eller
pengar. Utan någon tanke på att det kanske stjälper mig, gör mig obekväm i
massans konforma ryggdunkande och att det lämnar mig i kölvattnet långt bakom
de höginkomsttagande frontpersonerna. Mitt mål har aldrig någonsin varit
pengar. Karriär. Eller kändisskap. Min drivkraft har alltid varit att ge röst
för de tystade, för de stumma, bortglömda. Min strävan har alltid varit att
kämpa för vår demokrati, vårda den och aldrig skänka bort den till mörka
krafter. Och om det då gör mig till en idealist? Man tackar.
En drömmare. En osjälvisk person. Är
båda synonymer till ordet idealist. Och kanske är jag både ock. Och inte alls.
För realisten i mig tvingar idealisten att ibland hålla tillbaka sitt patos,
att ibland tala realistens språk för att också nå ut till dem som inte längre
drömmer. Som vill göra karriär, tjäna mängder med pengar, leva gott medan
världen brinner. Ty, alla behövs. Realister tillsammans med idealister. Svarta
tillsammans med vita, män tillsammans med kvinnor, erfarenhet och visdom
tillsammans med nyfikenhet och nytänkande. Så är det.
Och därför så tänker jag fortsätta vara
idealist. En optimistisk idealrealist om du så vill. Så gör jag det jag gör
bäst. Och låter andra göra det andra gör bäst. Utan att avundas eller känna mig
omsprungen. Men du – akta dig för min vrede. Akta dig för idealistens vassa
tunga. Ty du har mer att förlora än jag, då jag inte oroar mig för karriär och
pengar. Det jag har att förlora har jag inom mig. Och det dör bara då jag dör.
Jag är också idealist och har inga direkta planer på att omvända mig.....Bra skrivet. Kram
SvaraRaderaJag skall vara riktigt ärlig, jag tror att vi känner varandra väl nog för det. Att du vet att mina ord inte är av elakhet eller för att platta till utan att det mer handlar om mej.
SvaraRaderaJag blir lite provocerad av texten.... eller nej, mer så här... jag blir provocerad av människor som är så nöjda med sej själva och som så ärligt kan tillskriva sej så fina epitet som styrka, att alltid stå upp för de svaga, att osjälviskt tjäna, idealism osv osv.
Förmodligen för att jag själv kämpar med just de där egenskaperna men aldrig når fram. Aldrig fullt ut. Alltid hittar nåt fult, nåt elakt, nåt svagt.
Förmodligen även för att den människa jag växte upp med och beundrade under barndomen och första delen av mina tonår, som gav mej mina värderingar och alltid pläderade om just detta... "ge röst åt de som inte hörs", finnas för de svaga, rättvisa, osjälviskhet osv var allt annat. Var ett monster som bröt ner oss alla och ffa sina barn.
Jag har för mkt jante i mej. För egen del och mot andra. Att alltid försöka bättre. Att aldrig vara nöjd. Att inte tro för mkt om sej själv och att aldrig mer lita på någon annan som utger sej för att vara "god."
Som sagt... det finns mkt gottit för en amatörpsykolog att sätta tänderna i här men jag betonar att det handlar mer om mej än om dej.
Å det glädjer mej att du ger dej in i politiken igen. Bara du orkar. Kram
*ler* Jag förstår precis hur du menar A - och skulle inte ens fundera på att bli arg på dig eller att känna mig påhoppad. För visst har du rätt - att det är lite "självgott" att tillskriva sig så fina epitet. Det roliga är att det var sagt nedlåtande om mig att jag är idealist. Det var verkligen inte menat som en kompllimang - utan som en svaghet. Men efter att jag funderat lite i natt kring det, blev jag tvungen att erkänna att jag nog ÄR det. En idealist. Just för att jag inte gör saker och ting av vinning. Jag bara gör. Och med det fina och vackra hos en människa är det precis som det är med det fula och mindre smickrande: allting handlar om hur den som betraktar uppfattar saker och ting… Kramar på dig. Och jag önskar jag kunde skrubba bort Jante..
RaderaJag är glad över att du är idealist, det finns alldeles för få idealister i världen. Om fler som engagerar sig politiskt gjorde det av idealism och färre gjorde det för att de ser det som en väg till makt, en karriär, skulle det både vara lättare att förstå vad de olika partierna stod för och lättare att välja vilken idealism som passar mig! Var stolt över din idealism, och mata den varligt med realism, för det är när realismen växer sig stark som cynismen kommer och där någonstans slutar politiken att handla om andra och börjar istället handla om en själv...
SvaraRaderaTusen tack för tipset! Jättebra grej! Har iofs gjort klart kalendern. Men julklapp till strumpan har jag inte klurat ut än, där kan det ju passa kanske! Hoppas du hade en fin första adventshelg och får en härlig vecka! Kram
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaDu undrade när det var dax för mig att påbörja, vad det nu är jag ska göra.
Den 9 December är startdatumet men innan dess har jag ytterligare ett möte på AF med F-kassan.
Ha det gott och kram
Sv: har faktiskt tagit det lungt i snart 30min :-). Jag försöker ta det lungt. Fast just nu några dagar har det varit lite svårt. Kram
SvaraRadera