Så lägger sig kvällen över de
stillsamma villakvarteren. De, med den hisnande utsikten över dalen, över gula,
vajande rapsfält och böljande kullar. Som alltid går solen ner i väster och
syrenerna står på randen till en ännu efterlängtad blomning. Allt är som det
skall. Allt är lugnt. Här i villakvarteret.
Så har det alltid varit. Överallt på
vår jord och alltid i vår historia. Att innan det hemska hände var allt som
vanligt. Syrenerna skulle precis slå ut, allt var lugnt. Sedan, efter att det
fasansfulla hänt, var det bara det faktum att solen fortfarande gick ner i
väster som var det vanliga. Allt annat var annat. Ersatt.
Allt detta slår mig när jag rensar
ogräs i gruset vid min villaträdgård. Att det som är det vanliga är
förgängligt. Att inget faktiskt kan vara säkert. Ty idag har jag lyssnat på en
man fylld med hat. En man som i sitt politiska tal sa att man borde avmaska och
avlusa Dem som kom över våra gränser. Det känns som ett avlägset eko från en
svunnen tid. Och mitt inre skälver.
Med darrande händer stod jag och
knöt hjärtan femtio meter från denne man. Hjärtan för allas lika människovärde.
Mina händer darrade inte av rädsla, utan av skam och vrede. Jag ställde mig med
ryggen mot den som spottade ut sig orden. Men det fanns andra, som lyssnade.
Och applåderade. Och som ilsket bad mig dra åt helvete. För att jag tyst gjorde
hjärtan och vände ryggen till.
Och nu sitter jag här. På knä i
gruset. Och andas in. Och ser att allt är som det skall. Allt är lugnt i
villakvarteren. Ändå är inget som förr.
Önskar att jag varit där. Vid din sida. Men jag gläds åt mobiliseringen. Att människor vaknat.
SvaraRaderaSamtidigt finns det överallt, den där människosynen, en vän till en vän hade kommenterat på hennes fb sida. Skrivit nåt dumt. Jag kollade in snubbens fb sida, full av grupper som "Sverige åt svenskarna" och annan skit. Både kvinnor å män som kommenterade å var stolta och glada att ha honom i sin gemenskap, i kampen osv.
Jag mår illa. Detta var i lilla Osby. Hur kan våra verkligheter skilja så?!
Kram
Det som sårar mej mest är att se att människor man har i sin bekantskap som man tror haft samma medmänsklighet som sig själv vara fyllda av hat och avsky. Det får mej att känna att de ser min familj som något andrahands alternativ. Jag trodde i min enfald att de flesta människor hade öppna hjärtan men nu ser man mer och mer att jag hade fel. Vad bra att du knöt dina hjärtan där och visade de som nu är oroliga att du och flera med dej står upp för dem.
SvaraRaderaKram!
Otäckt, det är vad det är.
SvaraRaderaESC segern för Österrike i går gjorde mig glad. Inte bara för att det var den låt jag faktiskt gillade i år. Uta för att Österrike, med så många mörka inslag, ändå valde att skicka just det bidraget. För att Rysslamds folk, trots att ledningen i landet protesterat mot att bidraget fick vara med, ändå röstade så att de fick poäng av dem. Och för att så många länder i Europa lyssnade på låten, såg människan och valde kärlek istället för hat!
Snart kommer hatet till vår stad, och vi ska gå och vända ryggen till, hela familjen!