Varför i all världen finns dessa
dagar? När man tycker så hjärtinnerligt illa om sig själv? När man tvivlar på
det man gör, tänker och tycker? När det mesta känns dumt, fånigt och gjort helt
i onödan?
Varför lyckas dessa dagar ta sig in
i ens verklighet? När man vet att man är lyckligt lottad, frisk och har
underbara barn? Tak över huvudet och ett jobb att gå till? Och ändå sitter man
och undrar varför man i hela friden inte gjort mer, lyckats mer, blivit mindre
äcklig, när man hunnit bli medelålders.
Bävar för dessa dagar. Och hoppas på
att det dröjer eoner av tid till nästa gång.
Hm, ja man kan undra ... vad meningen är ... kanske att man ska observera att man mår bättre vissa andra dagar ... Hoppas din helg blir bra ändå! /Mormor
SvaraRaderaTjosan! Nu funkade det att kommentera! :) Det var längesen ... Trägen vinner ... ;) /Mormor
SvaraRaderaJa men fy för såna dagar.
SvaraRaderaHoppas verkligen att det dröjer länge tills nästa gång!
Varm Kram
Mycket bra fråga! Kanske för att du är människa med hög moral och stort hjärta. Vad gäller
SvaraRaderaSuck blir tvådelat. Vad gäller tankarna kring ditt utseende med mera är det troligen bara dumheter, men äkta känslor. Tillhör livet är jag rädd.
SvaraRaderaKram
Känner så väl igen tankarna... :(
SvaraRaderaKram...
Det hoppas jag ed. Att det tar eoner innan du känner det så. Du har ett av de vackraste inre jag någonsin sett hos någon människa, och du är en fantastisk person på så många sätt.
SvaraRadera