Skjuta upp. Är inte av godo. För det som gör ont kommer att göra lika
ont i morgon. Eller senare. Obehaget kommer inte att försvinna. Varken för dig
eller för mig. Ändå är vi många som prokrastinerar. Skjuter upp saker och ting.
Jag försöker låta bli det. Försöker få saker och ting gjort med en gång.
Snabbt. För erfarenheten har visat mig att det är lika bra att få det gjort. På
samma sätt har jag fått lära mig att saker och ting inte blir bättre. Med ett
undantag: det blir alltid bättre och bättre att vara mamma.
För trots att kärleken till mina söner alltid varit lika stark, växer
det också med åren fram en enorm respekt för dem. Respekt för deras fantastiska
personligheter, tankar och egenskaper. Så i ögonblicken, timmarna, dagarna med
dem prokrastinerar jag med glädje allt som är jag.
Det är jag världsbäst på, att skjuta upp saker och ting.
SvaraRaderaFör egen del beror det väl på att jag ännu inte är frisk, har för lite energi.
För barnens skull kan jag skjuta på allt, om dom vill att vi ska sitta och mysa tillsammans.
För deras skull går jag genom vatten och eld!
Ha en fin mors dag!
Kram
Ibland prokrastinerar man, ibland forcerar man. Men kärleken till sönerna, den håller jag med om!
SvaraRaderaKärleken till barnen är evig och växer hela tiden! Däremot tränar jag på att saker och ting ite alltid måste ske nu. Mitt tillfrisknande försenas av att jag vill att det ska gå fort, så jag får ta itu med den där snabbfixarsidan hos mig...
SvaraRadera