Att barnarbeta

Barn – skall arbeta med att skapa drömmar. Luftiga, kittlande och fyllda med ädla människor och en och annan missförstådd drake. Drömmar, vävda av spunnet socker och beströdda med himmelens alla stjärnor.

Barn – skall arbeta med att förstå solens värmande strålar. Nyckelpigans flykt mellan nickande blommor och ankornas kvackande språk. Alla dessa magiska mysterier som de så förundrat betraktar.

Barn – skall arbeta med att utforska smaker, känslor. De skall gallskrika tills de blir röda i ansiktet, bara för att den kan. De skall få känna tryggheten i den större, varma handen och i klappen emot kinden.

Barn – skall inte sitta fastkedjade vid livsfarliga maskiner, vävande mattor åt dig och mig. De skall inte somna till fabrikens dunk på en slarvigt utslängd säckstump.

Barn – skall inte äcklat behöva vända sig och le mot ”snälla farbröder”. Dansa och visa upp sina kroppar tills de stupar under hallickars hårda slag. De skall inte behöva uppleva hårda händer som hungrigt drar i dem.

Barn – skall inte förtvivlat jobba med att försöka väcka mamma, som somnat på hallmattan. De skall inte, rädda och ensamma, behöva mötas av misstro av andra vuxna.

Barn – i arbete. På ack så olika vis.