Trodde
vi hade en deal. En överenskommelse om hur livet skulle gå till. Att vi alla
föds. Lever och dör. I sinom tid sådär. Trodde faktiskt att det var mer eller
mindre karvat i sten. Lite små avvikelser, förvisso. Lite upp- och nergångar.
Lite sorg och något att glädjas åt.
Men
nu verkar du ha lite annat för dig?! Vem är du egentligen? En spion, förrädare,
kontraspion? Det händer saker och ting som du inte ens ger mig möjlighet att
styra. Saker som jag har inte har fått in som förslag eller ens som
kontraktsförändringar.
Till
ursprungsförslaget – den deal vi hade – den om att leva ungefär i 80 år, få
ungefär 1,8 barn och leva med en risk på 40% att faktiskt skilja sig – till den
dealen har två nya alternativ helt plötsligt presenterats: att gå under för att
jag helt enkelt inte är önskvärd. Att se mina barn förvägras möjligheter på
grund av vad någon tror att jag är. Eller. Att förintas i naturens implodering.
Tack
för det du!!! Tack så jävligt mycket!! Kan jag i alla fall få välja vilket av
alternativen som skall upp mot ursprungsförslaget? Har jag en möjlighet att
åberopa min rätt till en kontrapropositionsvotering? Har jag något att säga till
om? Eller lämnar du mig bara här – ynkligt hyperventilerande?
Tack
för inget!
Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att det här korta ynka enda livet vi har är ett enda stort lurendrejeri... Vi fås att lägga allt för mycket tid och ork på helt fel saker. Som på hur vi ser ut och hur mycket pengar vi har...
SvaraRadera