Att tanka om

Jag försöker låta bli att tanka om. Låta bli att verkligen sätta mig in i vilket äckel jag är. Alla ”om”: om du bara vågar, alla ”när”: när vi kommit till makten och alla ”vad”: passa dig för vad du säger. Alla dessa ord växer till en svulst i mitt solarplexus.

Du hör dem också. Läser dem kanske. Och du förfasas också, gråter. Men orden är min verklighet. Det är jag som är äcklig. Jag som skall bort. Ut. Och när du säger att man skall tiga ihjäl alla dumheter som sägs, spottar du på mig. Rakt i ansiktet. För det är klart att du vill att jag skall tiga ihjäl min ångest när orden träffar mig som pisksnärtar och slår upp blödande sår i mitt hjärta. Ty, du känner inte min smärta. Och jag stör dig i din vardag.

Jag försöker tanka om. Försöker, kämpar och slåss med mina demoner för att tanka ett helt annat om. Omtanken. Omtanken som människan sägs vara utrustad med. Den måste ju också finnas? Väl? Någonstans? Trots att du har din trygga vardag och trots att du inte vill höra om min ångest. Omtanken? Någonstans?

Jag är född här. Av ungerska föräldrar. Jag är gymnasielärare och kommunpolitiker. Jag har vigt mitt liv åt att förbättra DITT liv, DINA barns liv, DINA föräldrars liv. Du har spottat mig i ansiktet. För att jag är jag. För att jag är gift med en person som deserterat från ett krig. Han är europé och råkar vara född i ett land där vissa var muslimer. Han är lika lite troende som jag. Hans älskar människor och önskar alla ett gott liv. Vi har två söner. Som talar svenska och engelska. Vi har jobbat hela vårt liv. Och vi är äckel. ÄCKELL!!!!! FATTAR DU HUR DET FÅR MIG ATT KÄNNA??????

Förmodligen inte. För då hade du inte i din välmening spottat mig i ansiktet. Med ditt tysta medgivande till det förtryck som finns. Då hade du inte, omedvetet, givit ditt godkännande till alla hatbrev och mail som jag får.

Hade du känt det jag känner, hade du kanske valt att avsluta ditt liv innan De fått lov att avsluta det på ett av alla de sätt som De beskriver att De vill gå till väga på. För det är den omtanken De ger mig: att De berättar om hur De tänker gå till väga när De tar mitt liv, mina barns liv och min mans.

Så jag försöker låta bli att tanka ”om”. Vill inte veta något om ”när” och ”vad”. Vill bara känna din omtanke. En sekund.