Begrunda.
Fundera över vilken grund man står på. Tillskansa sig en grund, ett fäste. Det
är väl det, i mångt och mycket, som det hela handlar om. Inte sant? Ty, sålunda
står vi stadigt och kan bygga uppåt.. Så nu när jag begrundar så grundar jag.
Min utgångspunkt. För fortsättningen.
Min
första arbetsvecka är till ända. Och jag avslutade den vackert med en
hejdundrande migrän. Så varför fick jag migrän? Var det de tidiga morgnarna?
Den alldeles för snålt tilltagna sömnen? De nya rutinerna i min nya tjänst?
Faktiskt inget av det. För jag går med glädje (nåja) upp tidigt och det var
mitt eget fel att jag inte lade mig tidigare. De nya rutinerna är inget jag
tjänar något på att stressa upp mig inför, för allt brukar lösa sig. Förr eller
senare.
Var
det på grund av nya kollegor? Vädret? Vindarna? Eller saknaden? Nej, mina nya
kollegor är bra. Vädret är inte särskilt roligt, men sommaren har varit
fantastisk och vindarna sveper fram genom allt det gröna som brukligt är på
västkusten. Saknaden? Kanske är det den? Men inte heller den kan skyllas för
min migrän. För visst saknar jag, men det man bär med sig i hjärtat, finns
alltid med en.
Då
jag begrundar och lägger grunden inser jag att min migrän kommer av hur världen
snurrar. Alla dessa fruktansvärda övergrepp som sker oss människor emelllan.
Alla dessa anklagelser och falskspel. Utnyttjande och ond bråd död. Jag kämpar
konstant mot gråt. Mot sorg. Mot att misströsta totalt och intensifierar mitt arbete
för kärlek och förståelse.
Jag
skänker pengar, skriver motioner, insändare, mailsvar. Jag arbetar politiskt
och söker svar i de egna leden. Jag lyssnar och försöker ta in. Jag försöker
låta bli att lyssna och höra alla hoten och de onda viskningarna. Försöker låta
bli att tolka det som tränger sig på. Jag strävar på. Sänker ner mig i arbete,
i omsorg om de mina. Jag gör det enda jag kan – biter ihop och enträget kämpar.
Människans
kamp har blivit min. Utan att jag kan göra någon skillnad. Jag tror att det är
där min migrän kommer in. Men det är min grund. Kärlek till människan. Till det
goda hos människan.
Det är en otäck tid vi lever i och det är så frustrerande att slå pannan blodig och ändå inte få andra att se... Jag hoppas du kan landa i din kärlek till människan och även se att det finns många goda krafter i gång, det är bara inte lika roligt att skriva om dem...
SvaraRaderaTänk ibland kommer ett inlägg vid rätt tid...
SvaraRaderaSka ju snart iväg på min kurs som börjar med en retreat med vägledning.
Hoppas att grunda
För framtiden.
SvaraRaderaAtt hitta kraften att kämpa för det goda, fast först och främst hitta närmare Gud för min egen skull. För att kunna ge vidare till andra.
Hoppas din andra jobbvecka blir toppen minus migrän.
Kram