Summa sidvisningar

2014-08-06

Att varsla oknytt

Det förebådas om strålande tider. Vår ras går ett fantastiskt öde tillmötes. Det kommer att bli ordning och reda. Män kommer att vara män – arbeta hårt och förbli tysta och ordkarga. Kvinnorna kommer att vara kvinnor – i behov av att skyddas och omhändertas. De kommer leende att ha middagen färdig när den trötte mannen, ramlar hem i sitt anletes svett.

Männens sexuella aptit skall mättas när så behagas, kvinnornas lusta skall bli avhängig mannens, ty endast så skall hon nå utlösning. Barnen är två, en äldre son och en yngre dotter. Blåögda och blonda. Båda kommer naturligtvis vara duktiga och strävsamma – ingen adhd, ingen dyslexi eller depressioner. Framförallt ingen funktionsnedsättning av något slag. Och skänker den gode Guden dem fler barn, så tar kvinnan och mannen emot dessa barn som en gåva, naturligtvis leende hela tiden. Och kvinnan slits inte ut i förtid av allt barnafödande, ty hon är ju ämnad för detta. 

Ingen fattigdom existerar, ty den är förbjuden. Visst finns det dem som är ”mindre bemedlade”, men dessa är det för att samhällsapparaten kräver det då det behövs människor som arbetar för mycket lite, för att upprätthålla de andras behagliga livsstil. Men dessa ”mindre bemedlade” gör sitt hårda arbete utan att knota, utan löjliga fackföreningar och utan lediga dagar. Man är vad man är och man blir vid sin läst. Är man född i ett kast – ursäkta – ett stånd, förblir man där. Man stör inte den allmänna ordningen.

Homo-, bi- och transsexualitet finns inte. Det är botat. Visst har det krävt lite lobotomeringar och andra besvärliga metoder, men nu syns det helt utrotat. Alla äger vapen och man lär redan sina små att skjuta prick. För ve den som beträder en annans mark. Oavsett i vilket ärende. Särskilt de utvaldas mark.


Allt detta har jag hört tisslas och tasslas om. Det rasslar i de mörka träden i skogen. De rasande, olycksbådande tyfonerna kommer med detta budskap. Det varslas om oknytt. Förebådas nya tider. Hade vi bara haft förstånd hade vi kunnat tyda spådomen och förstå att vi förvarnas. Men få av oss gör det. Så vi kommer få vandra med oknytt.

2 kommentarer:

  1. Åhh, tänk vilken text du fick till av mina ord! Jamen, precis så här känns det! Den bild SD målar upp är en låtsasidyll från 50-talet. En verklighet de säger sig vilja ha tilbaka, men en verklighet som aldrig funnits, annat än på film och kanske i kolorerade damtidningar... Jag tänker på filmen "Välkommen till Pleasantville" om du sett den? "Two 1990s teenagers find themselves in a 1950s sitcom where their influence begins to profoundly change that complacent world." Från början ser allt så bra ut, precis som du beskriver i texten, men så småningom upptäcker de annat under ytan, och det blir som en rebellisk rörelse. Filmen är kul filmad, för initialt är Pleasantville svartvitt, men allt eftersom 90-talarna påverkar blir det mer och mer färg. Precis så känns SDs vision för mig. katastrofalt svartvit. Och jag vill ha färg!

    SvaraRadera
  2. Usch för såna oknytt.
    Som en vän till mig sjunger "Hela världen har nåt oroligt i magen".
    Ha en toppendag!
    Kram

    SvaraRadera