Summa sidvisningar

2014-10-26

Att såra någon

Ett stort ord det här: att såra någon. Det är en obehaglig känsla. Ger oro i hjärtat och i själen. Får en att vrida sig under en inbillad, men ack så verklig värk. Att veta om att man sårat någon. Att jag sårat någon.
Tre gånger i livet har jag gjort det. Omedvetet sårat någon in i märgen. Helt utan att jag faktiskt menat det eller ens önskat det. Helt utan att jag överhuvudtaget umgåtts med tanken. Så har jag gjort någon illa.
Första gången var jag tonåring. Jag gjorde illa en kille. Sårade honom. Kanske har han glömt det, eller kanske har han burit med sig det? Jag har i alla fall burit med mig det. Jag visste inte att han faktiskt tyckte om mig så mycket som han gjorde och därför betedde jag mig som om jag inte tyckte om honom. Dumt och fånigt. Och inte förrän det var försent förstod jag att jag sårat honom. Mycket. Jag fick tillfälle att be om ursäkt nu i vuxen ålder, men han avslöjade inte heller då om det spelade någon roll.
Andra gången var mot en omtyckt kollega. Hon och jag trivdes jättebra ihop, när jag upptäckte att hon började undvika mig. Jag frågade, inför de andra kollegorna, om jag gjort något som gjort henne ledsen och jag bad om ursäkt. Utan att veta, just för att hennes välbefinnande var så viktig för mig. Hon sa att jag sårat henne djupt, men ville inte säga vad jag sagt. Och hon sa också att hon aldrig kunde förlåta. Och jag visste inte vad. Eller varför. Eller hur.
Och idag har jag förstått att jag gjort det en tredje gång. Sårat någon in i märgen. Helt utan att mena det. Jag trodde att jag gjorde rätt. Men det visade sig att mitt agerande uppfattats som svekfullt och som egoistiskt. I min naiva enfald trodde jag att förtroendeuppdrag handlade om förtroende. Och jag var glatt överraskad av nomineringen. Inte för att jag ”riktat in” mig på en position, utan tvärtom, just för att den var så oväntad. Men jag skulle ha backat. För min glada, överraskade glädje, sårade någon annan. Som jag tycker om.
Så för tredje gången bad jag om ursäkt. Utan att riktig förstå vad jag gjort fel. Men för mig är det underordnat. Det räcker att jag vet att någon jag respekterar och tycker om, uppfattar det som om jag svikit dem. Då är det det som är sanningen. Deras upplevelse är det som är av vikt. Min känsla är inte viktig. Och för tredje gången i mitt liv fick jag förstå att det inte spelade någon roll vad jag sade.

Det gör ont. Det snor runt mitt medvetande som en giftig orm. Förgiftar alla positiva tankar och känslor. För jag avskyr att ha sårat någon när jag handlat i god tro. Andra gånger när man har varit besviken, arg, irriterad på mig, har jag varit varse om situationen och varit beredd på konflikten. Här var jag aningslös, blottande mitt hjärta och hals. Men uppenbarligen är jag en svekfull person. Jag tänkte att ni ville veta det.

4 kommentarer:

  1. Det är ofrånkomligt att man gör andra ledsna särskilt som man inte kan läsa andras tankar. Ibland gör man fel, ibland tolkar andra det man gjort på sitt sätt. Det här med förtroendeuppdrag och positioner.....ja då kan det nog bli sårade människor hur man gör eftersom andra kanske villa ha just den där positionen vad vet jag. Men du har ju inte valt dig själv, och hur mk ska man backa för andras skull o att de ska få vad de vill? KRAMAR!

    SvaraRadera
  2. Skickar över en Varm Styrkekram!
    Svårt när man helt aningslös har sårat någon annan.
    Å inte är du en svekfull person.
    Du är en person som bryr dig om andra och verkar alltid ha gjort det!
    Du är en mycket fin människa!

    SvaraRadera
  3. Vet du, jag tycker så genuint illa om sådana som blir sårade men inte vill tala om om vad, eller som väljer fel person att projicera sin kränkthet på.

    Jag hade en medarbetare som agerade så mot sina kollegor. Hon kunde vara så sårad en dag att hon inte kunde se på dem eller tala med dem. Inte förrän de bad om ursäkt. De visste aldrig vad de gjort eller vad de bad om ursäkt för, och fick inte heller veta det, men de togs till nåder igen. Tills hon blev sårad igen. Hon blev ett sånt arbetsmiljöproblem att jag som chef fick ta itu med det, eftersom hennes agerande ständigt bröt mot vår värdegrund. Så då sårade jag henne (enligt henne) så grundligt att hon krävde att få byta enhet. Ett misslyckande för mig som chef tyckte jag då. Men när jag dels såg hur min enhet började må mycket bättre och såg hur hennes nya chef fick stora problem med klimatet på sin enhet så kände jag att i det läget hade jag inget val. Jag gav henne alla möjligheter att stanna hos oss, bara jag fick veta vad hon behövde för att må bra, men hon valde en annan väg. Det är hennes val!

    Det är detsamma med de som du "sårat". Du har bett om ursäkt, det är deras val om de inte vill ta emot det. Trist, men inget du behöver bära mer. Särskilt inte det sista, för där är det uppenbart andra som valt dig före den "du" sårat, det var inget du ens var medveten om!

    SvaraRadera
  4. Tack snälla! Ja jag hoppas på en snabb försäljning. Allt känns rätt ibland händer saker och det är bara att låta dem hända.
    Kramar

    SvaraRadera