Samlar ihop mig. De delar av mig som
jag låtit vila under ett par veckor. Den effektiva, allseende läraren. Som
räcker till på alla håll och kanter. Den förmanande, överalltinsattamamman som
hjälper till att komma ihåg prov, inlämningar, träningsväskor, träningstider.
Den pålästa politikern, som med vässade argument kan tillgodose ALLAS
önskningar. De delarna samlar jag ihop.
Jag packar undan andra delar. Den
hetalångbadsdelen. Den lugnt läsande. Den delen som sjunger högt under disken
och som unnar sig att raka benen. Den delen som lär pojkarna avancerade
kortspel och som skrattande ser på när killarna förbereder en sallad. De
delarna packar jag undan. För nu finns behov av det andra. Var sak har sin tid.
Kan inte annat än fundera. Över
anledningen till att behöva samla ihop och packa undan. Varför är det så? För
jag tycker mycket om att sjunga högt, att skratta. Varför gör jag det inte i en
debatt, under alla förmaningar och ”komihåg”? Vad prioriterar jag och hur
mycket kostar det? Sällsamma frågor. Svåra frågor. Så jag samlar ihop mig. Och
packar undan. Under tystnad.
En man från landet besökte sin goda vän i storstaden. Han förfasades över alla bilköer och hur långsamt trafiken rörde sig framåt. Han utbrister: "Jag skulle bli galen av att köra i den här fruktansvärda trafiken varje dag! Alla dessa bilar! Hur står du ut??!!" Vännen från staden betraktar lugnt sin vän och svarar "Det är inga problem alls. Jag kör bara min egen bil." * Kram* Å
SvaraRaderaPacka inte undan, packa upp och ställ fram allt det underbara så att du kan se det varje dag! =) Kram fina du!
SvaraRaderaJag lyckades bara samla ihop, något så när, den beslutsfattande och medarbetarseende chefen... De andra slaskar omkring lite hur som helst och dyker upp på inte alltid så passande ställen...
SvaraRaderaPacka inte undan för mkt bara. Men visst är det så att var sak har sin tid! Kramar!
SvaraRadera