Att kika på det mörka

Mörkare. Att kika på det mörkare. För då jag inte kan hitta ordens melodi i annat, kan jag alltid ge mig på att vara brutalt ärlig. Mot mig själv, i text, med ord. Inspirerad av en vän, Asta på hennes blogg. Så kommer här – utan analyserande eller ältande – mina mörkare sidor:

-   ibland hör jag inte vad du säger, så jag ler och låtsas

-   innerst inne när jag en dröm om att vara smal fast jag låtsas som om jag inte bryr mig om att jag är ful

-   jag kan tappa gurkbitar eller likande på golvet och jag tar upp dem och stoppar dem i munnen istället för att slänga dem

-   jag ids inte alltid skölja ur mjölkpaket och dylikt innan jag återvinner dem

-   jag kan ta en klunk juice direkt ur paketet

-   trots att jag försöker få det att låta som om jag tycker om att träna gör jag det BARA för att jag måste

-   jag kan ibland använda alltför stora ord om saker och ting. Efteråt känner jag mig fånigast i världen

-   jag säger inte allt jag tycker, men menar allt jag säger

-   jag låter ibland bli att svara på telefon. Och sms. Och mail. Med vilje.

-   jag kan inte sluta oroa mig för vår värld. För svält, krig och klimathot

-   jag har mycket lite övers för folk som gjort sig till offer

-   jag har faktiskt tyckt riktigt illa om en elev

-   jag har sparkat sönder en dörr i ren ilska

-   jag har tjurat på mina barn – som om jag vore en unge själv

-   jag varit avundsjuk på andras framgång – trots att jag själv inte ansträngt mig lika mycket

-   jag har flinat hårt inombords när det skvallrats om gamla antagonister – bara för att sedan inse att det är jag som är mest patetisk

-   jag har gått tidigare från möte och jobb

-   jag har loggat in på FB på jobbet

-   jag har svårt att tycka om vissa människor jag borde tycka om

-   jag har börjat bli åksjuk i åkattraktioner

-   jag har svårt för folk som inte avslutar saker och även för dem som inte påbörjar saker. Därför gör jag båda delarna och blir outhärdlig

-   jag har bara nyligen slutat vara en tidsoptimist

Mina mörkare sidor. Ord som finns där trots att de vackra formuleringarna saknas. Håll till godo.