Summa sidvisningar

2014-08-17

Att begrunda

Begrunda. Fundera över vilken grund man står på. Tillskansa sig en grund, ett fäste. Det är väl det, i mångt och mycket, som det hela handlar om. Inte sant? Ty, sålunda står vi stadigt och kan bygga uppåt.. Så nu när jag begrundar så grundar jag. Min utgångspunkt. För fortsättningen.

Min första arbetsvecka är till ända. Och jag avslutade den vackert med en hejdundrande migrän. Så varför fick jag migrän? Var det de tidiga morgnarna? Den alldeles för snålt tilltagna sömnen? De nya rutinerna i min nya tjänst? Faktiskt inget av det. För jag går med glädje (nåja) upp tidigt och det var mitt eget fel att jag inte lade mig tidigare. De nya rutinerna är inget jag tjänar något på att stressa upp mig inför, för allt brukar lösa sig. Förr eller senare.

Var det på grund av nya kollegor? Vädret? Vindarna? Eller saknaden? Nej, mina nya kollegor är bra. Vädret är inte särskilt roligt, men sommaren har varit fantastisk och vindarna sveper fram genom allt det gröna som brukligt är på västkusten. Saknaden? Kanske är det den? Men inte heller den kan skyllas för min migrän. För visst saknar jag, men det man bär med sig i hjärtat, finns alltid med en.

Då jag begrundar och lägger grunden inser jag att min migrän kommer av hur världen snurrar. Alla dessa fruktansvärda övergrepp som sker oss människor emelllan. Alla dessa anklagelser och falskspel. Utnyttjande och ond bråd död. Jag kämpar konstant mot gråt. Mot sorg. Mot att misströsta totalt och intensifierar mitt arbete för kärlek och förståelse.

Jag skänker pengar, skriver motioner, insändare, mailsvar. Jag arbetar politiskt och söker svar i de egna leden. Jag lyssnar och försöker ta in. Jag försöker låta bli att lyssna och höra alla hoten och de onda viskningarna. Försöker låta bli att tolka det som tränger sig på. Jag strävar på. Sänker ner mig i arbete, i omsorg om de mina. Jag gör det enda jag kan – biter ihop och enträget kämpar.


Människans kamp har blivit min. Utan att jag kan göra någon skillnad. Jag tror att det är där min migrän kommer in. Men det är min grund. Kärlek till människan. Till det goda hos människan.

3 kommentarer:

  1. Det är en otäck tid vi lever i och det är så frustrerande att slå pannan blodig och ändå inte få andra att se... Jag hoppas du kan landa i din kärlek till människan och även se att det finns många goda krafter i gång, det är bara inte lika roligt att skriva om dem...

    SvaraRadera
  2. Tänk ibland kommer ett inlägg vid rätt tid...
    Ska ju snart iväg på min kurs som börjar med en retreat med vägledning.
    Hoppas att grunda

    SvaraRadera
  3. För framtiden.
    Att hitta kraften att kämpa för det goda, fast först och främst hitta närmare Gud för min egen skull. För att kunna ge vidare till andra.
    Hoppas din andra jobbvecka blir toppen minus migrän.
    Kram

    SvaraRadera