Att följa flödet

Världen är i otakt. Måhända har det alltid varit så. Att ett steg fram följts av två steg bakåt. Kanske, om vi har tur, är det tvärtom; två steg framåt och ett steg bakåt. För, säg mig, visst rör vi oss framåt? Även om det går oändligt långsamt?

Så många saker har nyligen inträffat i världen som gjort att det känns som om flödet har slaggat igen. Helt igenslaggat med unkna, stinkande värderingar, av självutnämnd frälsning, av offer som ingen bett om. Flödet har täppts igen och de små stegen framåt verkar ha avstannat. Men säg mig, visst har jag missuppfattat det?

Låt det vara så, att flödet inte slaggat igen, att världen inte hamnat i otakt! Låt det vara så att vi inte låter vedervärdiga, människofientliga åsikter vinna mer mark, att vi inte luras av alla som vill frälsa oss och lära oss hata i någon guds namn och att vi inte applåderar gärningar som leder till offer vi egentligen inte vill ha. Låt det vara så.

Så att vi kan följa flödet i en värld som snurrar i takt.Och fortsätta röra oss framåt.