Att recensera "En liten smula underbar"

Det finns, och har funnits, ett antal människor, som klarar av att vara mångkonstnärer. Som klarar av att vara skickliga musiker/författare/idrottsmän/aktriser/vetenskapsmän och politiker. I en och samma person. Och hur belackarna än letar kan de liksom inte hitta något att racka ner på, utan avundsjukt får de stå bredvid och betrakta detta under till människa. Sådan var till exempel Leonardo Da Vinci. Fantastisk i det mesta han gjorde.

Det kan man dessvärre inte säga om denna boks författarinna, Dawn French. Till min stora sorg. För jag beundrar Frenchs komiska ådra – i andra medier. Hon är klipsk och ironisk och har en otroligt förfinad humor. Jag bugar inför hennes storhet. Men. Hon lyckas inte som författare. Tyvärr. Och jag hoppas att hon själv känner det.

”En liten smula underbar” är en fantastisk titel. Och stundtals glimmar romanen till och blir en smula underbar. Den handlar om Mo Battle och hennes två barn, Dora 17 år och Peter/Oscar 16 år. I periferin finns också Mos man, barnens pappa. Mo skall fylla 50 och funderar över det ”jaha” som livet blev. Var det inte mer? Dora är helt vilse i livet och alldeles för självupptagen för att ens själv märka av det djup hon faktiskt besitter medan Peter är helt övertygad om att han är en reinkarnation av Oscar Wilde och född i fel århundrade. Vi får följa dem alla tre i boken, där de tilldelas varsin berättarröst.

Ingen av personerna intresserar mig, trots att de alla bitvis framkallar leenden. Någon gång gapskrattar jag med Mo och visst kan jag känna igen jargongen Dora använder, men jag blir inte nyfiken på dem. Alls. Och de nästan 400 sidorna blir liksom ungefär dubbelt så mycket som jag hade tyckt hade räckt. För rättvisans skull måste jag tillägga att boken var mycket roligare på originalspråk. Den hade en annan anda, en annan, mer sammanhållen, känsla.

Men nej, jag kommer inte att läsa mer av French. Helt ärligt skall jag faktiskt undvika det. Mest för att jag vill behålla min bild av French som lysande och kvick. Jag skall fortsätta se hennes program på tv. Det får räcka.