Hur
har vi det i vårt avlånga land? I ett av världens mest jämställda, men ack så
hånade, land? Hur står det till med utbildningen, med bildningen av våra barn?
Hur mår skolan och de som arbetar i den? De som tillbringar sina dagar i den?
Och hur är det egentligen – det här med läxor?
Vad
mitt yrke är känner ni till. Liksom mitt politiska engagemang vänster om
mitten. Så att jag i mitt yrkesutövande strävar efter så stor jämställdhet som
möjligt torde inte vara en överraskning. Att jag anser att alla våra ungdomar
har samma rätt till utbildning oavsett förutsättningarna som blivit dem givna. Det
är ingen nyhet. Och därför ger jag sällan läxor.
Som
pedagog har du kursplaner att förhålla dig till. Den tid du har ungdomarna i
skolan, de antal timmar som är lagstadgade att undervisa i, i varje ämne, det
är under de timmarna ungdomarna skall utbildas mot målen. Målen är
välutarbetade och de som är utbildade till att hjälpa andra att nå målen är vi,
pedagogerna. Därför skall den utbildningen ske i skolan. Därför ger jag ytterst
sällan läxor.
För
alla har inte samma möjlighet till att lära sig det jag inte hinner undervisa
om/i hemma, på egen hand. Faktiskt så är det så det ser ut. Jag har inte heller
längre gott om resurser. De har naggats i och hyvlats bort under de styrandes
spariver. Så jag gör så gott jag kan. Med det jag har. Men till och med det
lilla jag har, är mer än många icke-proffs på hemmaplan.
Visst
skickar jag hem mina gymnasieelever med uppgifter ibland. Att repetera inför
prov, att renskriva något vi gått igenom på lektionstid och, framförallt,
uppgiften att läsa en skönlitterär bok. Ty genom att läsa andras skrivna ord, berikar
man sitt eget ordförråd. Otroligt viktigt! För olika elever, ger jag olika
utmaningar, alla individuellt avpassade. Men alla skall hinna med inom ramarna
för skoltiden. Väljer man annorlunda – att inte använda skoltiden till att
arbeta mot målen – är det fullt tillåtet att arbeta hemma. Men alla skall ha
samma möjlighet. Att slippa läxor.
Så
tänker jag. Lärare i engelska och svenska. Mamma till två pojkar.
Tycker den tanken är god säger jag som har tre barn varav alla tre periodvis dignat under bördan av läxor.
SvaraRaderaHade önskat att fler lärare hade ditt tänk då barnen faktiskt kan behöva fritid efter långa dagar i skolan.
Kram
Jag håller också med om detta. Och arbetar efter samma princip, läxor är för fördjupning och om man inte har hunnit med allt på skoltid. Böcker är undantaget, de får läsas hemma.(men man får välja bok efter den tid man förväntar sig att ha) Men mina elever/studenter har alltid varit stora nog att åtminstone hitta en plats för det. De flesta ;-)
SvaraRaderaÅåh ! vad jag önska att alla lärare tänkte som du vännen.
SvaraRaderaKramar i massor / Jane