Att lägesrapportera

Lördag kväll. Så typiskt. Sitter på golvet i vardagsrummet – för att laddningssladden till laptopen inte är längre än så – med en kopp kaffe och undrar vart dagen tog vägen. För jag är trött, utan att ha gjort något särskilt mycket.

Vi var iväg, mellan 8.30 och 14, på L:s sista fotbollssammandrag för denna utomhussäsong. Det var kallt som attans, men killarna spelade bra. Och hade roligt. Jag fikade inne i deras omklädningsrum. Under en plastpalm. 

Sedan sov jag. Åt tidig middag, jättegod lasagne, diskade, gjorde rent ugn och spis, torkade köksluckor, vek tvätt och bäddade sängar. För en stund sedan förberedde jag ett par lektioner till nästa vecka och nu sitter jag här. På golvet i vardagsrummet. I en fleecejacka och tjocka leggings. Snyggt som synden.

Så hur är det egentligen här på Bästkusten? Jo, tack som frågar. Det är stabilt. Ähhh.. Det är bra. På ett sådär typisktsvensktlagomsätt. Jag jobbar full tid, med delvis nya uppgifter. Min nya kollega tycker nog att jag är ganska ok. Jag kommer inte riktigt till min fulla rätt ännu känner jag, förmodligen på grund av min utmattning, men också på grund av ett lite annorlunda elevunderlag. Och jag tycker inte riktigt om att jag inte klarar av att vara fullt effektiv.

Jag kom inte in på en lokal utbildning jag sökt till, men har skickat iväg ett manus. Jag har hittat en lagom träningsdos och mina pojkar får mig att pösa av stolthet så gott som dagligen. Hösten har hittills varit vacker. Kall men vacker. På det stora hela är det bra alltså. Inbillar jag mig.

Det som smärtar mig är att jag inte kunnat arbeta politiskt. Orken har helt enkelt inte funnits. Mina partikollegor har fått ta tuffa beslut som jag känner att jag hade velat vara med och stötta dem i, då motargumenten har varit otroligt tuffa. Det som också smärtar mig är att jag fortfarande är lite bedövad – att jag ibland känner mig frånkopplad. Men. Jag tycker om den nya, lite mer eftertänksamma Monika. Den lite mera själviska. Ty, ingen annan kan man ändra, än sig själv.

Så. Hoppas innerligt att intresseklubben suttit och antecknat. Denna typ av ögonblicksinläggfrånminverklighet händer ju inte alltför ofta här. Se det som ett löfte.