Att börja det hela

Hur börjar alla börjor? Var det ett slut som startade en början, eller tog början slut innan det ens hunnit utvecklas? Hur började egentligen det hela?

Jo. Jag föddes. Så började min början. Det som skulle bli mig. Så formades jag av arv, miljö, omständigheter. Jag skulle nog alltid varit jag, men på olika sätt, beroende på vilken av mina parametrar som hade givits mig annorlunda. Mitt arv hade dock alltid varit mitt arv – ty, den genetiska historien kan man inte välja bort. Den andra historien, den om livet, den går att välja att uppleva genom olika glasögon. Så det arvet hade jag kunnat välja i sinom tid.

Naturligtvis hade jag tett mig annorlunda för min omgivning om jag inte hade prövats så hårt. För då hade andra egenskaper hos mig varit dominerande, medan de åter andra bara skymtats då och då. Men livet är inte rättvist på det sättet. Alls. Dock har jag fått en unik chans att rekonstruera min början. Att skapa min alldeles egna början.

En ny chans på vem jag är fick jag för drygt ett år sedan. När jag smällde in i utmattningsväggen. Nu står jag här – ett år senare – och aktivt väljer vem jag skall vara i denna nya början av det liv som är mitt. För jag har inte längre kraften att själviskt vilja vara allt, nu måste jag välja. Och då väljer jag den del av mig som jag tycker bäst om. Så börjar min början: att faktiskt våga sakta farten lite, att faktiskt våga vila färdigt, att faktiskt våga lämna också sådant som är en del av mig. I alla fall tills jag kommit ut ur början och finns mitt i det!