Din
blick har jag sett skymta i många ögon. Lite tvekande sådär. Frågande undrande.
Med en självsäker hinna över. Som skydd. För allt det där som faktiskt gör in i
hjärtroten ont. Tyst och ordlöst har du ställt frågorna. Samma frågor som du
ställt många gånger. Om och om igen. Låt mig svara dig. Och sprid sedan ordet.
Du
måste komma upp till ytan. Andas. På egen hand. Du vet, lita på dina vingar. Du
har alltid varit så stark. Alltid lyckats där alla andra misslyckats. I en
familj där andra misslyckats med sin vuxenroll, blev du vuxen. Bland syskon,
halvsyskon och bonussyskon blev du den som alltid var stadigt där. De andra
krävde ju sitt. Behövde mängder med extra insatser, extra hjälp. Extra
uppmärksamhet. Det behövde inte du. Din plats i familjen var liksom given.
Klar.
Men
du. Lyssna på mig. Det är inte du. Inte din identitet. Jag lovar. Du är du. Du
är inte du i förhållande till din roll i din familj. I din uppväxt. Var vi
växer upp är inget någon av oss väljer. Det bara läggs på oss. Tilldelas oss.
Den vi ÄR, måste vi definiera själva. Oavsett om omgivningen gillar det eller
inte. Just det är helt oviktig – vad andra anser eller tycker om det. De har
gjort samma resa, förstår du. Och har de missat den, tjaaa, det är deras
förlust. Inte din.
Du
kommer alltid att älska dem du älskat. Dina syskon som du funnits där för till
exempel. Och om de får lov att växa upp och göra samma resa som du, så kommer
de att komma ihåg det. Och värdesätta allt som gjorts för dem Och återgälda
kärleken. Och gör de inte så är det så. Punkt. Inget mer att göra. Och inte
ditt bekymmer. Hur hårt det än må låta.
Du
måste få bli hela dig. Inte bara den stadiga, duktiga, lojala. I tider när alla
sviker. För det är du skyldig dig. Lär dig andas. Långt borta, om det så krävs.
Ett par år. Ett tag. Tills du blivit du. Och de andra fått bli bättre på att
klara sig. På egen hand. Inte servade av dig. Hela tiden. Inte rida på dina
framgångar. Ta ett djupt andetag! Veckla ut dina vingar! Lyft! Ty du har
förmågan att flyga - för du har hela grunden lagd. Du duktiga, rejäla,
pålitliga du.
Lycka till på flygturen!
SvaraRaderaKramar
" Lär dig andas. Långt borta, om det så krävs. Ett par år. Ett tag. Tills du blivit du. "
SvaraRaderaKanske var det just dessa meningar som fick mig att prova mina vingar, och att jag är där i världen jag är just nu. Jag ångrar inte mitt val en sekund. Absolut inte - jag har växt oerhört mycket som person och det är jag så GLAD över. Tror också att familjen fått sig en tankeställare och en bra sådan! Du är bara BÄST, tycker så mycket om dig!
Jag kommer ihåg - och detta är Din text.. Idag mötte jag en liknande blick och kom att tänka på Dig. Om jag haft det minsta lilla med att göra med hur du blivit som människa, är jag oerhört stolt - för Du är fantastisk!
RaderaAlltid så kloka - vackra ord! :) /Mormor
SvaraRaderaJag var tvungen att läsa två gånger då jag inte fick ihop det den första. Men det är inte ditt fel det är min lilla hjärna som inte förstod den första gången.
SvaraRaderaVäldigt bra skrivet och vilken effekt dina texter kan få.
Novellgrejen nedan var oxå super träffande.
Dunder kramar till dig / Jane
Hu, nu var jag nära att börja gråta på jobbet. Så träffande dina ord var. Så underbara om jag skulle våga tro på dem.
SvaraRaderaDu är så speciell, M
Många kramar!
Åhh, så sant1 Jag tror att det bästa beslut jag gjort i hela mitt liv var att flytta hemifrån när jag var 16 år. Först då kunde jag få hitta vem jag var, inte bara tolkas utifrån den roll jag fått mig tilldelad i vår familj...
SvaraRadera