Summa sidvisningar

2014-01-17

Att saknas

Fredagkväll. Efter en arbetsvecka med massa förberedelser och funderingar. Och jag sitter här på divanen utslagen. Den andra tiden saknas mig. Den, där fredagar betydde något annat. Innebar något annat. Just i kväll skulle jag jag faktiskt vilja dansa hela natten.

Du fattas mig. Dina ögon. När du tittar på mig. Ditt leende. Den jag blir när jag är med dig. Det fattas mig. Saknas.

Du fattas mig. Tiden då jag orkade. Då jag väntade på den första kyssen. Då den enda telefonen i huset ringde och jag rusade fram till den. Ivrig. Pirrig. Kär. Saknas.

Du fattas mig. Den otroligt pirriga förberedelsen. Välja ut kläder. Att irriterat försöka få till frisyren som jag vill. Stå i kalla köer. I nervös förväntan. Förväntan över vad kvällen skulle bjuda. Natten. Saknas mig.


Undrar vad som kommit i stället? I stället för denna saknad. Livet, förmodligen.

4 kommentarer:

  1. Ja. Å vem skulle orka stå i kalla köer nu?!
    Nja... jo... kanske för en underbar kyss el två :)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ooh, vilket intressant ämne. Jag saknar nog inte den tiden så mycket som jag minns den med stor värme. Men jag tycker mer om min man idag än jag gjorde då vi träffades för 19 år sedan då jag var så där hysteriskt kär. Han är intressantare och bättre och mer av sig själv nu. Jag skulle inte byta ut det för att få tillbaka "pirret". Det vore inte värt det.

    SvaraRadera
  3. Jag är ganska nöjd med att ta det lugnt på fredagskvällar, jag...

    SvaraRadera
  4. *ler* Asta och Åsa.. Njaa, jag saknar inte att vara i den åldern. Alls. Det är gott att vara där jag är idag. Och den jag är i dag. Och det där "pirret" var ju inte alltid positivt. För en annan var det snarare följt av rätt många besvikelser.. Men dansa!!!!! Åhhhhh, vad jag kan sakna det!!!

    SvaraRadera