Summa sidvisningar

2014-08-31

Att recensera "Än klappar hjärtan" av Helena von Zweigbergk

Jag stänger min grind vid stenmuren och blickar in mot min sommarträdgård. I mitt Bloggdala är det nämligen fortfarande sommar, med sammetssvarta nätter och finfina kvällar. Plommon- och körsbärsträden bär en mängd med fina, mogna frukter, alla på plockavstånd. I min trädgård har inga skator norpat åt sig alla körsbären. Nåväl, jag vänder mig om och styr mina steg ut mot torget. Där, vid fontänen skall vi ses. Och tala om den senast lästa boken ”Än klappar hjärtan”.
Så? Vad tyckte jag om den? Till min förvåning tyckte jag faktiskt tillräckligt bra om den för att vilja läsa den i ett sträck! Von Zweigbergk ÄR duktig på att skriva och hon har ett språk som fångar. Hennes tilltal i böckerna känns engagerande, i alla fall en bit in i boken. Det jag tycker om är att hon lyckas ge alla tre systrarna lika starka röster. Och individuella minnen. Det är inte en lätt sak.
Hennes tidigare böcker har jag inte tyckt om. Trots att de förmodligen var lika välskrivna. Det var historierna hon berättade och personerna, som jag inte alls kunde relatera till. Här var det lättare att relatera. Boken handlar om dessa tre systrar som är så olika och ändå så beroende av varandras bekräftelse och kärlek. Och dessa behov fascinerar mig. För att jag absolut inte känner igen mig.
Att hela tiden jämföra sig med sina syskon? Att tro att någon är lyckligare för att någon har pengar, eller tro att någon är ditten eller datten på grund av saker som är synliga skillnader är för mig något ogreppbart. Det är lite barnsligt. Och tramsigt. Och faktiskt inte så lite självupptaget. Det är lite så de känns, systrarna Astrid, Sandra och Lena. Varför är de hela tiden så förbålt upptagna med sina egna förbaskade känslor? Utan att göra något produktivt av dem?
Allt det fascinerar mig – tros min irritation. Just för att Zweigbergk faktiskt skriver bra. Men det skaver en liiiiiten aning att boken är så fylld av klichéer och att den är förutsägbar. Men kanske orkar man inte vara så förbaskat fyndig i alla delar som författare, när man faktiskt fixat ett drivande tilltal i boken? Kanske tar kraften slut?
En sak måste jag dock ta upp, innan jag tystnar och lyssnar till de andra Bloggdalabornas recensioner: varför ser inte Astrid till att träffa sin ”stora” kärlek INNAN den gemensamma sonens student? För hon lägger enormt med energi på att fundera på hur deras möte skall bli på den aktuella dagen. Vad hon skall känna etc. Varför ses de inte innan? På en fika? För att liksom rensa luften?? DET förstår jag inte!!! Alls!! Töntigt bara att hålla på och pina sig så mycket för något som man faktiskt enkelt hade kunnat ta itu med innan. Bah!

Och nu är jag nyfiken på de andras tyckande och tänkande.

5 kommentarer:

  1. Vad roligt att du tyckte om den! Blev lite förvånad när jag läste min egen recension, minns inte riktigt att jag tyckte den var sååå bra. Läste den ju för rätt länge sen.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Läst! KUl! Att höra er andra;-) nja jag kände inte att den var klyshig rigtigt....men ja jo jag gillade boken! Har gillat hennes andra oxå visserligen:-) men ja håller med om de praktiska? liksom varför gjorde astrid inte det och varför ringde inte Lena till sin love of the life mm kram elina/Köpenhamn

    SvaraRadera
  3. Håller helt med att det fanns en hel del klichéer och man förstod vad som skulle hända. Jag gillade också boken på något konstigt sätt.

    SvaraRadera
  4. Åhh, jag tror du satte fingret på vad som gjorde att jag inte kunde engagera mig alls! Jag är i mitten av tre syskon och det känns verkligen inte alls trovärdigt att de ska vara så upphängda på varandra och vad de andra tycker och tänker. Visst, vi syskon har åsikter om varandra, och vi har givna roller som är svåra att bryta sig ur, men herregud, mellan att vi träffas bryr jag mig inte det minsta om vad mina syskon ska tänka eller säga.

    Svar: F! har så otroligt lite pengar att allt går till de som kampanjar för att komma in i riksdagen. Hos oss är vi så få och kom igång så sent att vi inte ställer upp i valen till kommun och landsting, vi är inte ens en lokalavdelning, bara en aktivistgrupp, så för oss finns inga pengar att få. De mesta av F!s kassa har gått till att trycka upp valsedlar och det största aktivistarbetet blir att se till att vi får ut valsedlarna till vallokalerna. Lite trist när så mycket av arbetet handlar om logistik för oss lokalt, det är sällan vi hinner prata politik. Därför var det kul att göra det i lördags. Även om de flesta besöken var från andra politiker... Tristast var besöket från FP, den gubben påstod först att vi tagit SDs plats på torget och ifrågasatte sedan om vi verkligen hade tillstånd att vara där eftersom vi "inte varit med när de fördelade platserna"... Gubbdjävel, det var ju för att ni inte bjöd in oss till det mötet, vi har tillstånd av polisen, betalt och klart, så kräla tillbaka till din egen valstuga du... Men de flesta var intresserade och trevliga och en del var besvikna över att vi inte ställde upp lokalt, vilket alltid är trevligt att höra!

    SvaraRadera
  5. Jag tyckte själva syskondynamiken var intressant men väl klyschig. Jag som är en av tre systrar själv känner ju igen mig från tonåren, för då var vi så. Sen att vi växte upp med att dessa tre systrar blev kvar i den typiska tonårsbeteendet är lite intressant... För tonårsbeteende är precis vad jag tyckte det kändes som. Osäkerheten i sig själv samtidigt som man tycker en själv är den som ständigt blir utsatt o påhoppad.
    Jag tyckte om boken, kanske inte på grund av ovan eftersom jag ibland ville lappa till dem o be dem vara rädda om varandra, itan för stämningen von Sweigbergk byggde upp, den imponerade mig.

    Men Michael... Jag tycker hon skulle skitit i honom totalt. Varför skulle han bli bjuden till en så stor tillställning över huvud taget? För Viktors skull? Men alltså, från att ha ignorerat totalt och till och med avsagt sig rätten att vara pappa, det värsta jag tycker en förälder kan göra, till att utan skrupler få vara med på hand största stund so far i livet?! Fel gjort tycker jag!

    SvaraRadera