Att inte vara

Frågan ställdes för snart ett år sedan. Frågan om vad jag ville. Svarslös satt jag länge kvar. Även när jag gick hemåt funderade jag på frågan. Så konstigt ställd! Vad jag vill? Hur menar man nu? Vad jag vill vara, var jag vill vara?

Frågan har funnits hos mig sedan dess. För svaret har varit svårt att finna. Ibland har jag trott att jag närmat mig det, andra gånger har jag skymtat ett hastigt, flackande skimmer av vetskap utan att kunna nå det. Banala saker som jag trott varit slutmålet har bara lämnat ytterligare frågor. Ty, den yttersta frågan har visat sig vara: Vem vill jag vara?

Och det svaret har jag inte. Alls. Kan inte förmå mig att formulera det, inte ens inför mig själv. För nu har jag förstått EN sak: jag har alltid formulerat vem, vad och var jag är genom att definiera vem, vad och var jag INTE är. Och det är en stor skillnad mina vänner. Och mycket begränsande.

Tidigt i livet valde jag vad jag inte skulle bli. Vad jag inte skulle göra. Var jag inte ville hamna. Detta blev mitt rättesnöre – det jag INTE ville. Och så strävade jag på utifrån det. Enbart. Vilket begränsade mig. Det förstår jag nu. För om man definierar sig själv som raka motsatsen till ett något som redan ÄR, gör man ett ickebefintligt val. Man gör bara tvärtemot. Alltså, är jag egentligen inte min egen. Jag existerar bara i ett negativ.

Så. Vem vill jag vara? Vad vill jag vara? Var vill jag vara? Har ingen aning.