Att avsluta en litterär utmaning

Dag 27 – Det konstigaste/mest överraskande handlingen/slutet

Dag 28 – Favorittitel

Dag 29 – En bok som alla hatade men som du älskade

Dag 30 – Din favoritbok – always

Mare Kandres ”Hetta och Vitt” och Vibeke Olssons ”Molnfri Bombnatt”. Båda dessa böcker hade de mest överraskande handlingarna. Kandres bok för att det är en sådan makalöst vidunderlig berättelsesamling. Hon var HELT obekant för mig tills jag fick en så otroligt vacker kommentar av en bloggerska. Hon sa att mitt sätt att skriva påminner henne mycket om Mare Kandres sätt att skriva. Och jag blev nyfiken. Det visade sig att Mare Kandre dött 2005, bara 43 år gammal. Och hennes texter är fantastiska. Och jag är tusen mil ifrån hennes sätt att skriva.

”Molnfri bombnatt” var mitt allra första möte med en bok som belyste ”den andra sidan” i Tysklands Andra Världskrig. Jag hade läst mig fördärvad på ALLT om Andra Världskriget och tyckte mycket om de böckerna – så snubblade jag över denna. Och det är jag oändligt tacksam för. För det är aldrig för sent att ta in den andra sidans upplevelser också. Och då, 23 år gammal, hade jag funderat mycket kring just det här med hjältar och offer i krig. Om att agera och inte. Om att se och inte se. Jag hade gift mig med en desertör från ett av våra moderna europeiska krig.

”Behind the Scenes at the Museum” är min absoluta favorittitel. Boken är skriven av Kate Atkinson och är en väldigt välskriven och stark bok om en familj. På svenska heter den ”I muséets dolda vrår” – inte alls lika underfundigt. För boken handlar om just det som sker bakom det vi vill att folk skall se. Bakom alla fasader och särskilt dem i det förflutna. Titeln var så otroligt träffande och kittlande.

Jag har svårt att komma på en bok som alla hatade, men som jag älskade. Men en bok som de flesta i kursen om litteraturvetenskap inte tyckte om var ”The Scarlet Letter” av Nathaniel Hawthorne. En bok om 1600-talets häxprocesser i Salem, Usa utgiven på 1850-talet. Jag tyckte om den. Tyckte om intensiteten i den och det starka kvinnoporträttet.

Och så, till sist, en alltidfavoritbok. Det är svårt. Väldigt svårt. För jag tycker om så många böcker. Men den bok som nästan alltid fått följa med mig på resor är en tjock, tummad och sliten pocket på ungerska. Det är skalden Petöfi Sandors samlade diktverk. Jag kan dikterna utan och innan. Men jag får inte nog av dem.