För längesedan fanns ett annat. Ett annat liv. Ett liv där
mycket var enklare, där det var svart eller vitt. Gott eller ont. De lurande
gråskalorna valdes bort och hårdhänt sorterades tankar in i olika fack.
Människor och händelser. Trots att mycket var ont, var det ändå bara ont. Och
med ens så mycket mera uthärdligt.
Nu finns annat. Nu finns bara gråskalor. Och livet gungar.
Böljande som ett vindfångat hav. Beroende av ebb och flod. Ty det som är ont är
inte alltid ont. Och gott är inte enbart gott. Och rättfärdigandet av åsikter
blir plötsligt så mera komplext. Och därmed skakas grundvalar och sprickor
sätter sig. Med ens blir mera outhärdligt. För ansvaret vilar med ens tyngre på
axlarna. De egna.
Och det förra kommer tillbaka. I form av minnen. Minnen som
driver taggar i hjärtat, minnen som plötsligt badar i ett annat ljus. Skammens
ljus. För var det verkligen så man agerade? Var det verkligen DET beslutet som
kändes mest rätt då? På ett ögonblick störtar ett händelseförlopp ihop som ett
korthus. Och det som står kvar äcklar. Bestört vänder jag bort blicken. Men vem
kan vända bort det inre ögat från minnen?
Att utveckla empati på hög nivå är inte svårast – svåraste är
att även innefatta det enklare livets jag i den samma. Att känna empati för sig
själv. Måtte jag någon gång nå dit.
Det är det svåra i livet. Att inse att det är grader av allt och att en själv inte alltid (ganska sällan) lever upp till ns egen etik... Min dotter hamnade i en diskussion med sin lärare, som jag tycker läraren skötte erbarmligt dåligt. De lästa om Andra Världskriget och om Hitler. Dottern, empatisk som få, menade att Hitler inte går att se som enbart en ond människa. För det han gjorde gjorde han för att han trodde att det var det som var bra för det tyska folket. Men läraren bara avbröt henne och sa "Hitler var OND!". Så skapar vi INTE empatiska människor. Det viktiga är att se att handlingar kan vara onda på ett sätt, men anses vara goda ur ett helt annat perspektiv, och att kunna vara empatisk, vilket inte innebär att en ursäktar eller förlåter det onda.
SvaraRadera