Summa sidvisningar

2014-03-16

Att färdas

I tystnaden hör man ändå ljud. En klocka som tickar. Avloppsrör som brusar. Vinden som river i träden i dungen. I luckorna i det som sägs hör man det som förblir outsagt. Mina ohörande öron hör mer än jag vill, än jag orkar ta in. Lika oskyddad som björkarna som kryper ihop i vinden, försöker min hörsel ta sig allt längre in, skydda sig, bortom tinnitusens sorl.

För kanske är det som hörs blott ett resultat av det aldrig avstannande ljudet i örat? Det som låter som tunga arbetsskor mot en grusgång, en evig promenad? Om vi kan säga att det är det, behövs ingen hänsyn tas till det som egentligen sagts bortom de uttalade orden. Då kan tystnaden få vara tystnad. Pauserna mellan meningarna, orden, vara just pauser. Inget annat. Och mina öron kan få ro.

Ty, i tystnaden färdas man åt alla håll. Minnena drar med en på hissnande resor. Till platser man försökt glömma. Till känslor man bemästrat, stoppat undan. I den tystnad där man ändå hör ljud, hör man saker man trodde man aldrig skulle behöva lyssna till igen. Och med ens känns mycket förgäves. Och färden som gjorts och resan man företagit sig känns bortkastad. Om inte tystanden får vara just tystnad.


I tystnaden hör man ändå ljud. Så jag riktar mitt öra mot stormen. Ty det är alltid så jag mött saker och ting. Rakt på. Utan att huka mig.  

3 kommentarer:

  1. Ibland är det skönt när tystnaden verkligen är tystnad... rent påtagligt tänlker jag på tystnaden i min barndomsby. Där rinner en å. Parallellt med ån, fast ganska många 100 meter bredvid den, går en väg. När en sitter i tystnaden vid ån så hörs förstås flugor och fåglar och vindens sus men inte så mycket annat. Så hör jag en bil. Som kör på vägen mot byn. Jag hör den och hör den och hör den. Efter 10 minuter ser jag den köra förbi, långt däruppe på vägen. Då har jag hört en bil, just den bilen, hela tiden, från att den körde in på avtagsvägen som leder till vår by, i grannbyn. 7 kilometer bort... DET är vad jag kallar tystnad... Och i den tystnaden är det väldigt skönt att vara, och inte behöva höra in något alls i tystnaden. I morgon ska jag på pappas kalas. Jag hoppas jag får tid att ta en promenad ner till ån. Och bara njuta av tystnaden...

    SvaraRadera
  2. Känner sällan av ren tystnad för jag hör så mycket hela tiden men jag har vissa platser, vissa stunder då tystnaden är njutbar.
    Ha en fin början på veckan!
    Kram fina du.

    SvaraRadera
  3. Det är sällan det är knäpptyst. Ibland, minuterna innan det blir helt mörkt härute på landet, då kan det vara helt tyst. Men jag kan känna stark oro över det också. Någon primitiv del i mig som säger "Alla smådjur och fåglar är tysta - rovdjur i närheten!!"

    SvaraRadera